Ledare: På tvären – en ren omöjlighet
Av En snabbare kollektivtrafik är en attraktiv kollektivtrafik. I Solna stad, där jag arbetar, pågår det stora utvecklingsprojekt som rör den spårbundna kollektivtrafiken. Klockan 14 varje vardag dånar det i berget intill redaktionen då man spränger för den nya tunnelbanestation som är under uppbyggnad, en av tre stycken.
Man jobbar också med att förbättra entréer till befintliga tunnelbanestationer, bygger en ny pendeltågsstation och utvecklar större kollektivtrafiknoder som till exempel Solna station.
Att busstrafiken har så dåliga förutsättningar är inget annat än en skandal.
Valborgsmässoafton var en av årets första varma, soliga dagar. Just idag valde jag bort den bekväma men mörka tunnelbanan till förmån för bussen på min tvärlinje genom stan norröver. Det var nog ett drygt halvår sedan jag vågade ta bussen, linjen är nämligen känd som en av Sveriges värsta när det gäller framkomlighetsproblem. Men med solen i ansiktet kändes det härligt att kunna titta ut på grönskan som var på väg att spricka ut.
Men mycket riktigt. En resa som i vanliga fall (spårbundet) tar 1,15 timme dörr till dörr tog i stället två timmar. Två timmar! Att busstrafiken har så dåliga förutsättningar är inget annat än en skandal. Det ställer orimliga krav på resenärerna, som i många fall hellre åker kollektivt av miljoner skäl.
Linje 176 HAR ett kollektivkörfält, men det slutar precis där många ska kliva på vid Solna Centrum. Vägen passerar dessutom flera kritiska korsningar som ytterligare försinkar de stackare som fortfarande tror och hoppas på bussen.
Var är framkomlighetsåtgärderna för de som vill åka på tvären och inte omvägen genom stan? Ett kollektivkörfält är ändå en förhållandevis billig investering som gör nytta i samhällets gemensamma plånbok och är skonsam mot miljön.
Artikeln är en del av vårt tema om TRAFIK: Ledare.