BR: Upphandlingar äventyras
När antalet förvaltningsrätter minskats samtidigt som antalet överklaganden av upphandlingar ökat uppstår ett stort problem. Det skriver BR i ett remissvar till en statlig utredning.
Utredningen tar förtjänstfullt upp problemet med den oförutsebara kam- marrättspraxisen. BR har i flera sammanhang tagit upp problemet med be- gränsningarna av prövningstillstånden till endast kammarrätterna. Denna trend inom rättssystemet har primärt tillkommit för att minska utgifterna för domstolsväsendet. Dessa begränsningar gäller inte endast inom upphand- lingsområdet utan även exempelvis i den nya kollektivtrafiklagen. Genom att prövningstillstånd endast kan beviljas till Kammarrätten är det uppenbart risk för att det kan uppstå olika praxisbildningen på de sex regionala kammarrät- terna. Eftersom flertalet större bussbolag är idag verksamma över hela landet är betydelsen av en nationell enhetlig rättspraxis av största vikt. Den höga ändringsfrekvensen i Kammarrätterna visar på hur oförutsebar och därmed rättsosäker nuvarande praxisbildning är. Dessutom åsamkar dessa rättssäker- hetsproblem även stora kostnader för trafikföretagen vid överklaganden.
BR föreslår därför att antingen blir Högsta Förvaltningsrätten åter den domstol som utvecklar en nationell enhetlig rättspraxis eller att en av de sex kammarrätterna blir en specialdomstol för ärenden rörande upphandlingar. En sådan ändring borde även gälla för den nya kollektivtrafiklagstiftningen, som också är väsentlig för bussbranschen.
Ett annat centralt problem vid upphandlingar av kollektivtrafik den bristande kompetensen och ojämna kvaliteten. ESO-rapporten ”Kollektivtrafik utan styrning” (2011) beskriver att de upphandlade myndigheterna, de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, måste bättre utnyttja kunskaperna hos trafikfö- retagen, vilka är närmast den verksamhet som utförs, och i enlighet med de branschgemensamma modellavtalen som tagits fram inom Partnersamverkan för en fördubblad kollektivtrafik. Rapporten konstaterar att det saknas upp- följningar av genomförda upphandlingar och vilka konsekvenser dessa haft för trafiken, kostnader, antalet resenärer etc. Detta innebär att upphandlingar utförs utan tillräckliga förhandskunskaper om vilka konsekvenser upphand- lingsbesluten kan leda till. Inte heller finns utvärderingsmodeller eller obero- ende kontroll och kvalitetsuppföljning, vilket i slutändan kan leda till att ett demokratiskt ansvar kan utkrävas.
Rapportförfattarna föreslår att en nationell professionell beställarorgani- sation skapas för att öka den regionala och lokala upphandlingskompetensen och därmed utveckla en mer enhetlig upphandlingsstruktur, vilket underlät- tar för alla de trafikbolag som är verksamma över stort sett hela Sverige. SKL Kommentus är idag en sådan organisation som syftar till att öka upphand- lingskompetensen och ta fram utvärderingsmodeller.
Det är därför glädjande att utredningen den goda affären tar upp denna problematik, då den är avgörande för utvecklingen av kollektivtrafiken. Inte minst mot bakgrund av ständigt ökande kostnader för kollektivtrafiken samti- digt som andelen resenärer har stagnerat.
EU-kommissionens föreslag till ny upphandlingslagstiftning är intressant då dessa innebär att större upphandlingar ska delas upp så att även mindre före- tag kan ges möjlighet att delta. Under det senaste året har det genomförts en upphandling som endast bussbolag med tågkompetens har haft möjlighet att lämna anbud till. Detta har begränsat antalet anbudsgivare till endast fyra stora trafikföretag, vilket allvarligt minskat konkurrensen och marknadsdy- namiken. Det är därför centralt hur anbud utformas av de regionala kollektiv- trafikmyndigheterna om konkurrensen ska kunna öka och kostnadseffektiviteten förbättras. Återigen är det positivt att utredningen den goda affären tar upp de mindre bolagens möjlighet att delta i upphandlingar. Alltför ofta är upphandlingskraven för omfattande och dessutom ställs helt irrelevanta krav. Ett exempel är detaljkrav på viss typ av drivmedel på buss istället för funktionskrav, dvs. krav på utsläpp av miljöskadliga ämnen och koldioxid.