Makthavare på höghastighetsresa
2017 ska Sveriges första höghastighetsjärnväg börja byggas – därför har svenska makthavare besökt Japan för se hur pionjärerna inom området burit sig åt.
– I Japan har man använt sig av höghastighetsjärnväg i över 50 år och det finns mycket att lära. Förutsättningarna mellan de två länderna är mycket lika gällande väderförhållanden med snöiga vintrar, men också mycket olika demografiskt med en betydligt större och mer samlad folkmängd i Japan än i Sverige, säger Martin Joborn .
Utifrån Martins Joborns synvinkel är det mest intressanta hur spåren används. Precisionen i Japan är imponerande och det vore spännande att förstå närmare hur de kan lyckas med det och vad vi kan överföra till oss för att effektivisera det svenska systemet. En klar anledning till att det Japanska systemet är så effektivt är att höghastighetstågen går på särskilda spår, medan vi i Sverige än så länge blandar snabbare tåg med långsammare fordon och tung godstrafik försvårar det effektiv användning, enligt forskaren.
– Inom KAJT kommer vi att se över vad vi kan ta med oss från det japanska systemet för att effektivisera svenskt kapacitetnyttjande. Vi träffade RTRI, det japanska järnvägsforskningsinstitutet och hoppas på ett givande samarbete, säger Martin Joborn om fortsatta satsningar och forskningssamarbeten.
I första hand planeras höghastighetståg mellan Stockholm – Linköping och Göteborg – Borås. Det viktigaste samarbetsområdet mellan Sverige-Japan gäller just hur denna höghastighetsbana kan byggas. Exempelvis använder man i Japan en cementbana med räls, vilket skiljer sig från de banvallar vi hittills använt oss av i Sverige. Cementbanan är dyrare att bygga men lättare att underhålla. Man har också avancerad hantering av hantering av de stora snömängder som faller i delar av landet. Även i Japan har man avreglerat järnvägssystemet, men istället för som att i Sverige göra uppdelningen beroende på funktion har man gjort uppdelningen rent geografisk. Detta har både fördelar och nackdelar då det innebär lägre konkurrens men också ett fullt ansvar för de olika geografiska delarna av systemet.