Svårt att släppa taget
Det här har även den politiska oppositionen fattat – de var bittra motståndare ända fram till dess att lagen skulle genomföras, hot om att riva upp den efter ett eventuellt vunnet val uttalades. Efteråt blev det ganska tyst, det blev ju sig ganska likt i alla fall, bussarna rullar på som vanligt. Inte mycket att bråka om, helt enkelt.
Att det blivit så här har självklart ingen inom bussbranschen missat. Nu har Sveriges Bussföretag låtit utreda saken och presenterar resultatet i rapporten ”Fortsatt motvind för kommersiell linjetrafik” som redan i rubriken berättar hur det ligger till. Dessutom genomfördes på de flesta håll stora upphandlingar på tio år eller mer precis innan lagen gick igenom, nyårsnatten 2012, de gamla huvudmännen låste in sitt revir lång tid framåt så att säga. De gamla hade svårt att släppa taget om det de ansåg som sitt.
Många av de regionala kollektivtrafikmyndigheterna som tog vid när de gamla organisationerna skrotats eller omorganiserats lade överraskande ofta trafikplikt på hela det befintliga linjenätet vilket också gjorde det svårare för den kommersielle att komma in. Rena planekonomin. Ni vet, idén att någon myndighet ska bestämma vad som ska erbjudas folket under de kommande fem åren, exempelvis vilken slags trafik som ska köras, hur mycket och till vilket pris.
I rättvisans namn bör nämnas att en hel del av den kollektivtrafik som finns i samhället inte är lönsam och därmed ointressant för en kommersiell aktör som måste räkna hem en vist för att kunna överleva med sin verksamhet. Samtidigt är läget sådant att kollektivtrafiken måste växa, fler måste åka med och trafiken måste få kosta. Om det är alla politiker överens, det kollektiva resandet ska på sikt fördubbla sin marknadsandel av alla persontransporter. Viljan finns. Men dit är det ännu långt. För att lyckas gäller det satt göra kollektivtrafiken så attraktiv som möjligt och i möjligaste mån underlätta för alla de företag som ska leverera.
Därför ter det sig litet märkligt att samma politiker som vurmar för kollektivtrafiken och som dessutom sitter i regeringsställning vill låta kollektivtrafikens bussar betala vägsligateavgift i sin egenskap av tunga fordon. Eller varför elbussarna ska betala elskatt när spårvagnar och andra eldrivna farkoster slipper undan. Samma sak med biobränslen, även där har politikerna slirat trots att de säger sig vilja gynna bussen som är Sveriges i särklass mesta kollektivtrafikfordon.
Det här är mitt första nummer av TRAFIKFORUM i rollen som chefredaktör, dock har jag arbetat med tidningen ända sedan hösten 2008. Förhoppningen är att vi även i fortsättningen ska kunna erbjuda intressant läsning om och för branschen. I höst sker flera viktiga branschmöten där vi kommer att delta: Nordic Rail på Elmia i Jönköping 6 oktober och så det helt nya eventet Kollektivtrafik Syd på Luftkastellet i Malmö 1 december. Hoppas vi ses där och tveka aldrig att höra av dig om du vill delta i debatten och utveckla kollektivtrafiken i Sverige.
Thomas Dietl
chefredaktör