Dags för dialog!
Transportstyrelsen går på i uppstrumporna och behandlar alla syndare lika, enligt den egna självbilden. Det finns inget utrymme till mildare behandling av små förseelser som att köra bussen till tvätthallen och glömma att dokumenteraavikelsen.
Transportstyrelsen hänvisar till EU-regler,det har myndigheten gjort hela tiden. De måste helt enkelt göra på detta viset som de nu gör, det finns inga alternativ. Men andra länder som är lika mycket medlemmar i EU som Sverige tolkar i så fall EU-reglerna annorlunda. Sveriges Bussföretag tar i en skrivelse till myndigheten upp de system med varning som förekommer i andra EU-länder. Därmed får bussföretaget en rättvis chans att rätta till eventuella missförstånd eller inkomma med dokumentationsom förklarar avvikelsen mot gällande kör- och vilotidsregler. I detta nummer uppger Transportstyrelsens GD Maria Ågren att varningar skulle kunna bli verklighet även i Sverige – om myndigheten kommer fram till det. Dock först i så fall efter den utredning som just nu pågår hos sagda myndighet på regeringens uppdrag. I bästa fall kan ett system med varning införas 2017. Om nu myndighetens utredare uppfattar att detta skulle vara en bra lösning, vilket är högst oklart.
Även om själva sanktionsavgifterna är stora så är det småpotatis jämfört med vad det kostar att rättsligt bestrida det myndigheten påstår. Transportstyrelsen ger sig själv gott om tid för att ta fram den dokumentation som ska bevisa att bussföretaget gjort fel, det kan röra sig om tusentals sidor.
Det går naturligtvis att bestrida myndighetens beslut rättsligt, i alla fall i teorin. Ett större bussbolag som löpt linan ut redovisar en kostnad på totalt 8 miljoner kronor för att rättsligt överklaga en sanktionsavgift om 200 000 kronor – vilket redovisas i Sveriges Bussföretags skrivelse. Mindre företag kanske kan klara sig undan med något färre antal miljoner, men juridiska arbetstimmar och formalia kostar. Så det säger sig självt att mycket få bussföretag har råd att hävda sin rätt, de betalar om de kan för att bli av med problemet – för den här gången. Tyvärr är risken för återkommande problem mycket stor.
Det finns nämligen så många fallgropar i den verklighet där företagen kör sina fordon att det i praktiken är i det närmaste omöjligt att inte göra ”fel”. Speciellt för de mindre aktörer som kör blandad trafik, alltså linjelagd trafik och beställningstrafik med en och samma buss.
Dessvärre kan det bli ännu värre. Transportstyrelsen är den myndighet som utfärdar och återkallar yrkestrafiktillstånd för busstrafik. Om ett bussbolag får sitt trafiktillstånd återkallat slår det naturligtvis mycket hårt mot det enskilda bolaget som inte längre får bedriva sin verksamhet. Men det blir samtidigt konsekvenser för kollektivtrafiken i samhället – när bussbolaget som kör den upphandlade trafiken förlorar rätten att bedriva trafik så måste den regionala kollektivtrafikmyndigheten genomföra en ny upphandling – för att i all hast få trafik blir det dyr direktupphandling i väntan på att den nya upphandlingsprocessen ska klaras av.
Detta kan inte vara rimligt. Speciellt inte då en genomlysning av de företag som drabbats av sanktionsavgift och i vissa fall hotas av återkallat trafiktillstånd endast gjort sig skyldiga till bagateller eller så handlar det om tekniska problem med dokumentationen. Hur har det kunnat bli så här? Kanske för att parterna sällan ses.
Tjänstemännen på Transportstyrelsen besöker nämligden i princip aldrig de företag som de lägger sanktionsavgifter på för brott mot kör- och vilotidsreglementet. Det finns till och med risk att trafiktillstånden återkallas också om myndigheten så finner lämpligt. Allt detta utan besök. Hur är det möjligt?
Sannolikt för att kör- och vilotidsreglementet är en skrivbordsprodukt som enklast utövas genom att med en kraftfull dators hjälp från ett annat skrivbord sätta dit syndande bolag i en avlägsen verklighet. Den man inte möter ansikte mot ansikte är det lätt att drämma till med hårda ord, det har e-post och sociala media visat med skrämmande tydlighet. Det känns liksom
inte på riktigt när det sker på nätet.
Så kan vi inte ha det, folk måste mötas, då kan alldeles säkert många missförstånd rättas till direkt. Att besöka ett bussbolag som har gjort fel är dessutom bra för rättssäkerheten – myndigheten kan då se att det handlar om oordning, slarv eller oaktsamhet.
Nu vill i alla fall GD Maria Ågren ha en kontinuerlig dialog med bussbranschen. Det är i alla fall ett steg i riktning mot närkontakt. Låt oss hoppas att de tankarna sprider sig neråt i den enorma organisationen så att de tjänstemän som arbetar med företagskontrollen faktiskt också träffar människorna som drabbas av deras beslut. Det kommer alla att tjäna på, inte minst kollektivtrafiken.