Vem bryr sig?
ÄNNU EN GÅNG har Sveriges Bussföretag besökt Bryssel i akt och mening att påverka de styrande i EU att ta in branschens mest angelägna frågor. Kör- och vilotiderna finns naturligtvis alltid på agendan även om en stor del av problemet där är den svenska Transportstyrelsens tolkning och tillämpning av EU:s regelverk. Branschens internationella organisationer UITP och IRU brukar vara med vid Brysselbesöken och kommissionen lyssnar med intresse får vi ofta veta. Att allt inte kan hända genast är naturligtvis självklart. Det tar lång tid att vända en oceanångare som jätteorganisationen EU. Men någon gång måste det väl ändå ske något som syns i verkligheten?
DET HAR TALATS länge om kör- och vilotider liksom flera andra angelägna felskär som byråkraterna i Bryssel och Sverige råkat ta. År efter år dyker nära nog samma reflektioner upp vid konferenser som Kollektivtrafikdagen, eller på seminarier under Almedalsveckan i Visby. Medan myndighetspersonerna tuggar paragrafer som de är satta att följa brukar politikerna inte så sällan hålla med om kritiken även om de på politikers vis aldrig målar in sig i ett löfte till branschen. Ändå känns det litet egendomligt att det händer så litet om det över huvud taget händer någonting alls. Nya lagar införs men kringgås av dem som räds dess förmodade syfte – exemplevis att öppna för konkurrens som driver effektiviteten framåt. Kanske blir makten skrämd. Eller så handlar det om prestige: Har vi nu en gång fattat det här beslutet så ska vi banne mig inte vika ner oss från det hur knasigt det än synes vara. Sällan får vi höra makten erkänna ett misstag, men den som gör det vinner garanterat stor respekt. Det gör knappast prestigemakarna.
NÅGOT SOM VERKLIGEN är angeläget är att få fram fler bussförare. Snittåldern på dem som kör i dag är hög, alldeles för hög för att det ska kännas bekvämt. Det här har branschen varnat för under många år, senast under hösten. Samtidigt fick vi veta att det blivit tvärstopp i arbetsmarknadsutbildingarna till bussförare även om nu branschen på egen hand verkar kunna rädda den genom att med egna pengar handla upp utbildning och därmed få fram fler bussförare.
EN ANNAN VIKTIG fråga är den regel som stoppar unga förare med busskörkort att få köra linjetrafik längre än 50 km. En regel som hämmar anställningen av de unga bussförare som förhoppningsvis kommer att lockats till den gymnasieutbildning av bussförare som ännu är i sin linda. Ett regelrytteri som känns tämligen onödigt eftersom det alltså är helt i sin ordning att köra fram och tillbaka på en linje kortare än 50 km förutsatt att arbetspasset följer andra regelverk. Det borde gå att skapa regler som är enklare, mindre fyrkantiga och lätta att följa.
LIBERALERNA EFTERLYSER ETT system där det skulle vara lätt att göra rätt för sig i fråga om samåkningstjänser som Uberpop som den etablerade branschen hatar. Det vore en Gud i behaglig ordning om det över huvud taget blev lättare för alla att göra rätt för sig. För persontransportörer som lider under ID-kontroller, för bussföretag som vill erlägga vägmoms och andra pålagor under sina resor i främmande land. Eller för vanligt folk på besök i Skövde som ställs inför megakrångel när de vill köpa en enkelbiljett till linjebussen. Mer krångel blir det för dem som reser över regiongränserna, det kräver för det mesta två olika biljettyper för att kanske bara resa fem kilometer.
TÄNK OM VI kunde ha det som i Schweiz, ett litet land visserligen men med nog så svårt topografi och uppdelat i 25 mycket självständiga kantoner. Där finns en enda biljett för all trafik, samma system, resenären betalar efter reslängd. Svenska politiker grymtar att jämförelsen haltar, schweizarna håller sig på sin kant, eller rättare sagt i sin kanton, få pendlar mellan dem till jobbet. Så mycket större anledning då att göra det enklare i Sverige för de många fler läns- och regionsöverskridande pendlare. Men vem bryr sig? Att branschorganisationerna bryr sig kan vi lita på. Vi får hoppas att det kan leda till att maktens politiker också bryr sig och att 2017 blir ett år då förändringar mot ett bättre Kollektivtrafiksverige kan börja skönjas ute i den riktiga verkligheten. Det skulle sitta fint. Därmed återstår endast att önska God Jul och ett Gott Nytt År!
THOMAS DIETL
chefredaktör TRAFIKFORUM