Enligt en studie från VTI finns det stor potential i att använda trafikmodeller som underlag för att studera skaderisken hos cyklister. Modellberäkningar i Göteborg och en observationsstudie i Stockholm visar bland annat att skaderisken för cyklister minskar ju fler de blir.

Forskare på VTI har studerat hur sättet att använda cykeln förändras över tid och hur cyklisters skaderisk påverkas av cykelflöden och trafikmiljön. Forskarna utvecklat modeller för att kunna analysera färdmedelsval, destinationsval och skaderisker hos cyklister. Dessutom har de observerat interaktioner mellan olika trafikanter för att se hur dessa påverkas av flödet av cyklister.

– Resultaten visar att cykelflödet har betydelse för cyklisters skaderisk, vilket också stödjs av tidigare forskning. Vid högre flöden, alltså när det är fler som är ute och cyklar på en viss sträcka, minskar risken att skadas i såväl singelolyckor som kollision med motorfordon, säger Jenny Eriksson, utredare på VTI.

Modellberäkningen visar att skaderisken per cyklist är högre i blandtrafik än på cykelväg. Det gäller både för singelolyckor och kollision mellan cyklist och-motorfordon. Totalt sker det dock fler olyckor på cykelväg eftersom det är där en stor del av cykeltrafiken går.

Beteendestudier i Stockholmstrafiken

I en delstudie observerades cyklisters interaktion med andra trafikanter i korsningar samt på gång- och cykelbanor på flera platser i Stockholm, där det finns stora cykelflöden. Det visade sig att situationer då cyklister väjer, saktar ned eller bromsar för en annan trafikant, var vanligare då flödet av cyklister var lågt.

– De allvarligaste interaktionerna mellan motorfordon och cyklist inträffade i korsningar, vilket i huvudsak berodde på att bilisten inte lämnade företräde i korsningen, säger Jenny Eriksson.

Oavsett om det var lågt eller högt flöde av cyklister, var det oftast enbart en bil och en cyklist inblandad i en interaktion. Det verkar med andra ord som att bilister oftare lämnar företräde då en hel grupp av cyklister korsar gatan.

Interaktioner mellan cyklisterna var vanligare i samband med upphinnande än vid möte. Det var betydligt vanligare att det uppstod konflikter mellan cyklister snarare än mellan fotgängare och cyklister på gång- och cykelbanorna. Observationerna visade också att rödljuskörning av cyklister var relativt ovanlig. De få fall som noterades handlade om att man cyklade då ljuset precis slagit om till rött eller då det inte fanns någon trafik.

Många av resultaten kan förklaras utifrån principen Safety in Numbers som innebär att skaderisken för oskyddade trafikanter minskar ju fler de blir. I korsningar skulle då bilister bli mer uppmärksamma på cyklister om de färdas i grupp. En annan tolkning kan vara att gruppen cyklister vid högt flöde är sådana som pendlar till och från arbete, med stor vana vid trafiken. Notera att det är risken per cyklist som minskar. Totalt sätt kommer antalet skadade cyklister öka med ett ökat cyklande.

Projektet har kunnat visa att det är möjligt att modellera färdmedels- och destinationsval för cykel samt att med hjälp av modeller beskriva effekter på cyklisters skaderisk.

– Vi ser en stor potential i att använda modellgenererade flöden för att beräkna risker och förhoppningsvis börjar fler städer att använda trafikmodeller för cykeltrafiken, säger Jenny Eriksson.

Att använda trafikmodeller för att simulera flöde är intressant, tycker Mari Sparr på Länsförsäkringars forskningsfond.

– I förlängningen kan de användas för att förstå hur infrastrukturen för cyklister och andra oskyddade trafikanter ska utformas för att minska antalet skadade och dödade i trafiken, vilket är målet med forskningsprojektet, säger Mari Sparr.

FAKTA/Om studien

I den första delstudien har en modell utvecklats som innehåller både färdmedelsval och destinationsval för cykel. I den andra delstudien har modeller för skaderisker hos cyklister utvecklats för olika olyckstyper och trafikmiljöer. I den tredje delstudien har interaktioner mellan olika trafikanter observerats, i syfte att studera hur dessa påverkas av nivån på cykelflödet.

Projektet ingår i ett treårigt forskningsprogram om oskyddade hjulburna trafikanter som finansieras av Stiftelsen Länsförsäkringsbolagens Forskningsfond. Programmet som avslutades i oktober 2017.