Bussen - en väg till integration
Ahmed Kaboole hade redan skaffat busskort 2010. Han fick snabbt jobb och bussföraryrket gav honom möjlighet att träffa många människor. Små konversationer och möten med olika typer av personer gjorde att svenskan tog fart samtidigt som han lärde sig förstå kulturen.
Vad är det bästa med att köra buss?
– Att jag får träffa så många människor, säger Ahmed Kaboole. Ett leende kan göra någons dag eller till och med vara det som räddar personen. Yrket hjälpte mig även att integreras och gav mig kraft att börja studera.
Är bussförare ett bra extrajobb?
– Det är perfekt för studenter. Jag har inte tagit några studielån tack vare att jag arbetat extra som bussförare. Jobbet gav mig trygghet att börja studera och det fanns alltid något att komma tillbaka till. Det finns hur mycket jobb som helst! Som bussförare behöver du inte vara orolig för din försörjning innan du hittar ditt första jobb inom det du pluggat till. När du söker nästa jobb har du dessutom arbetslivserfarenhet.
Hur skulle man kunna locka fler studenter?
– Det behövs mer information på gymnasiet om möjligheterna. Utbildningen skulle kanske också kunna kortas lite, tre månader är lagom. Det behövs också fler utbildningsplatser, jag var tvungen att flytta till Umeå för att få min utbildning.
Ahmed körde länge den utmanande linje 179 mellan Vällingby och Sollentuna som stannar i Rinkeby och Hjulsta och det var engagemanget i lokalsamhället som fick honom att gå med i Miljöpartiet för att driva trygghetsfrågor. Idag sitter han som ledamot i Stockholms kommunfullmäktige och i kulturnämnden för Miljöpartiet.
Hur kan tryggheten förbättras i de utsatta områdena?
– Kortsiktigt handlar det om fler väktare. På längre sikt har arbetsmarknaden störst betydelse. Vägen till utbildning och jobb behöver bli kortare. Man skulle kunna montera säkerhetsanordningar i bussarna som skyddar mot utagerande resenärer, exempelvis ett genomskinligt skydd till höger skulle ge föraren full fokus på vägen.
Kände du dig otrygg som förare i till exempel Rinkeby och Hjulsta?
– Vissa förare undvek linjen jag körde, men jag kände mig inte otrygg. Det var människor jag kände igen. Ibland mötte jag irriterade resenärer eller folk som ville provocera, men jag tog det inte personligt.