Bussföraren som blev vd
Stefan Magnusson skulle egentligen bara sommarjobba som bussförare när han läste på Handelshögskolan i Göteborg – men han blev kvar i branschen och de senaste 21 åren har han varit vd för Nettbuss.
Du började alltså som sommarjobbande bussförare och nådde toppen?
– Ja så är det, fast det tog några år att nå dit, säger Stefan Magnusson. Och vägen dit har varit en härlig resa.
Stefan Magnusson siktar på att gå i pension till hösten efter ett helt yrkesliv i och med bussbranschen. 1998 blev han vd för Nettbuss men i januari i år klev han av för efterträdaren Arne Veggeland. Dock inte helt, Stefan Magnusson är kvar som vice vd fram till oktober för att övergången ska bli så smidig som möjligt.
Just detta med att gå i pension sätter fingret på den stora bussförarbristen i hela Sverige: Många bussförare väntas göra som Stefan Magnusson under de kommande två åren, de blir pensionärer. Återväxten är mycket mindre än pensionsavgångarna. Att locka fler till yrket är viktigt.
Ett sätt att lyfta yrket och få fler intresserade är Bussförar-SM, tävlingen som genomförs av Transportföretagen Buss i samarbete med tidningarna Res- och Trafikforum. Den tävlingen drar igång 25 mars, då öppnas möjligheten att anmäla deltagande, finalen körs på Gillingebanan i Vallentuna 9 september. Kanske kommer några av finalisterna från Nettbuss i år, det visar sig framåt midsommar.
Du har varit i branschen länge säger du?
– Jag har varit i bussbranschen i stort sett hela mitt liv faktiskt, säger Stefan Magnusson.
– Jag började 1978 på GDG som det hette då, ett sommarjobb som bussförare. Tanken var att jag skulle fortsätta läsa på Handels till hösten men jag blev kvar i bussbranschen.
Visserligen läste Stefan Magnusson mer ekonomi senare, men då blev det litet tvärt om: studier på lediga stunder från arbetet. Bussarna gick före, så det blev aldrig någon fullständig examen för honom. Det har gått bra ändå.
Du började alltså som sommarbussförare – och fortsatte?
– Javisst, jag körde buss. Först var det sommarjobb, sedan fortsatte jag på GDG och Continentbus med linjetrafik ut i Europa. Det var väldigt kul att köra buss till Europa tyckte jag.
Du hade redan busskort innan du började jobba som bussförare, hur kom det sig?
– Ja, eftersom jag alltid varit intresserad av att köra fordon så tog jag allt på en gång, både bil, lastbil och buss. Mest för skoj skull, men det visade sig att jag hade god nytta av busskortet, det var en bra investering.
Stefan Magnusson fortsatta att jobba som bussförare i flera år. Sedan utsågs han som platsansvarig för GDG:s depå i Alingsås, det blev det första chefsjobbet för honom.
Under den tiden skedde en av många stora förändringar i den svenska bussbranschen: GDG och SJ Buss slogs samman till Swebus med Kjell Nilsson som vd.
Hur blev det för dig efter att Swebus skapats?
– Kjell Nilsson drog igång något som hette Samtidsgruppen. Det var ett trainee-program som vände sig till anställda inom nya Swebus och där kom jag med.
Samtidsgruppen pågick parallellt med det ordinarie jobbet, momenten var insprängda mellan arbetspassen. Den specialutformade branschutbildningen pågick ett par år ungefär. När programmet var klart i början av 1990-talet hade även Swebus genomgått sin första omorganisering och Stefan Magnusson utsågs som ansvarig för ett av de nya distrikten, Västra Sverige med Kungälv och Göteborg.
– Så där fick jag sköta Swebus trafik i det området. Då hade upphandlingarna av trafik dragit igång på allvar även i Göteborg som var bland de sista områdena i landet som införde upphandling.
Hur länge blev du kvar på Swebus?
– Jag slutade 1998 och köpte in mig i något som hette Orusttrafiken. Blev delägare i det bolaget som hade åtta år på nacken, när jag gick in hade de 20 bussar och körde på Orust.
Orusttrafiken hade en del samarbete med tidigare arbetsgivaren Swebus på den tiden. De skötte en del service åt Orusttrafiken samt körde någon tur också, minns Stefan Magnusson.
– Kvalitet har alltid varit mitt ledord. Jag har alltid pratat kvalitet och haft som måtto att kvalitetstänkande verkligen måste omfatta bussarna och kollektivtrafiken. Jag är själv ingen förebild utan gillar att köra bil, jag är en typisk bilåkare. Men jag har alltid strävat efter att få kollektivtrafiken så pass attraktiv så att den ska kunna attrahera även sådana som mig!
Det är väl många som är som du, tar bilen i stället för bussen?
– Ja, fortfarande sker nästan 90 procent av persontransporterna i Sverige med privatbilen, ända undantaget är storstäderna och speciellt i Stockholm med sin tunnelbana. Men för övrigt och på landsbygden i synnerhet är det bilen som dominerar.
Vad kan göras för att få fler att åka hållbart med bussen?
– Produkten i fråga om fordon och tidtabeller tycker jag håller hög kvalitet, men infrastrukturen runt omkring måste lösas till det bättre. Jag har alltid talat om resecentra måste bli bättre, det måste finnas fler pendelparkeringar så att folk kan ta bilen till ett närliggande resecentra för att sedan resa kollektivt och snabbt in till städerna. Det är dit vi måste komma, det har inte lyckats ännu.