Kisspausbråket till högre instans
Efter en noggrann genomgång av förvaltningsrättens dom väljer Arriva att överklaga domen.
De huvudsakliga skälen som Arriva tar upp för sitt överklagande är följande: Redan idag finns tillräckligt med möjligheter att ta en paus för toalettbesök för all åkande personal inom 3,5 timme. För 80 procent av arbetspassen infaller pausen redan inom 2,5 timme. En maxgräns på 3,5 timme infördes 2019 efter ett gediget samrådsförfarande med skyddsombud och fackliga organisationer. I den mån någon behöver ta en paus som inte är schemalagd, finns möjligheten att utnyttja de toaletter som finns ombord på tågen. Det gäller även tågförare som via trafikledningen kan begära att få stanna för att ta en paus även om det innebär försening.
Förvaltningsrätten har som ett argument för sin dom hänvisat till de regler som gäller för bussförare. Där ska en paus kunna tas inom 2,5 timme, för att möjliggöra toalettbesök, om linjen inte överstiger 50 km. En maxgräns på 2,5 timme för tågpersonalen skulle innebära fler personalbyten och därmed också fler stillastående tåg som i sin tur får negativ påverkan på ett redan överbelastat järnvägsnät.
− Om det i en förlängning skulle införas en maxgräns om 2,5 timme på all tågtrafik i hela landet, blir konsekvenserna mycket stora med sämre trafikutbud, sämre service och ökade kostnader som i förlängningen påverkar biljettpriset. Och detta i ett läge då samhället långsiktigt vill att fler åker kollektivt. Att reglera tiderna för paus så snävt som 2,5 timme kommer också att få negativa konsekvenser för personalen, säger Haris Habul direktör Division Tåg Arriva Sverige. Han fortsätter:
− Vi vet att flertalet av våra medarbetare föredrar sammanhängade arbetspass utan avlösningar. Om detta införs, kommer pauserna att kunna ligga närsomhelst inom denna tidsram, då vi är helt beroende av var det är lämpligt med tågbyten längs linjen. En paus kan alltså komma tidigt i ett arbetspass, mitt i eller i slutet av ett arbetspass. Det kommer att bli fler avlösningar och väntan på nästa tåg, något som vi också vet upplevs som utsatt och otryggt för våra medarbetare.
Slutligen anser Arriva att Arbetsmiljöverket saknar författningsstöd för det föreläggande som riktats mot bolaget och att det därför finns skäl att få saken prövad i Kammarätten för att få vägledning i rättstillämpningen. En förutsättning för att en tillsynsmyndighet ska kunna meddela förelägganden är att åtgärden har stöd i författning. Att enbart åberopa allmänt hållna bestämmelser i arbetsmiljölagen är inte tillräckligt. Till stöd för detta synsätt finns praxis från Högsta Förvaltningsdomstolen, vilket förvaltningsrätten inte har beaktat i domen.
− Vi anser att vi har många och goda skäl till att överklaga. Det här kan verka som en marginell förändring men den kommer att ge stora kostnadsökningar för tågtrafiken, något som i slutändan kommer få betalas med skattemedel, säger Haris Habul.
Överklagandet har lämnats in till Kammarrätten som har att ta ställning till om ett prövningstillstånd skall ges för ärendet. RT-Forum kommer att följa ärendet vidare.