Forskningsstöd räckte inte
Fordonsforskning stärkte svensk fordonsindustri i 1990-talets kris – men inte tillräckligt för att klara dagens kris enligt en färsk rapport från VINNOVA.
I början av 1990-talet befann sig fordonsindustrin i Sverige, liksom idag, i djup kris. Fordonstillverkarna föreslog därför att regeringen som åtgärd skulle genomföra kraftfulla satsningar på forskning och utveckling (FoU). Våren 1994 slöt staten och fordonsindustrin avtal om att genomföra fordonsforskningsprogrammet. Programmet pågick till slutet av 2008 och omfattade totalt över 500 miljoner kronor från staten plus minst lika mycket pengar från industrin.
Faugert & Co Utvärdering AB har på uppdrag av VINNOVA analyserat effekterna av de första två etapperna av fordonsforskningsprogrammet under 1994–2001.
En av de allra viktigaste effekterna av fordonsforskningsprogrammet var att samarbetet kraftigt stärktes mellan fordonsindustrin och akademin samt att företagen blev bättre på att använda forskningsresultat i den egna verksamheten. Programmet stärkte fordonstillverkarnas långsiktiga FoU genom bland annat kompetensutveckling av personalen, rekrytering av personer med forskarutbildning och samarbete med internationellt konkurrenskraftiga forskningsmiljöer. Detta stärkte både de utlandsägda personbilstillverkarnas interna konkurrenskraft och den internationella positionen för de svenska tillverkarna av tunga fordon.
Fordonsforskningsprogrammet ledde också till utbildning av många forskare med fordonsteknisk inriktning. Många av projekten genomfördes som doktorandprojekt, definierades av industrin och genomfördes i nära samarbete mellan företag och högskola. De flesta av dessa forskare arbetar idag kvar med FoU inom fordonsindustrin, antingen som chefer eller specialister.
Fordonsforskningsprogrammet medverkade även till att skynda på introduktionen av nya, miljövänligare och inte minst trafiksäkrare bilmodeller och till att åtminstone temporärt hålla uppe sysselsättningen på flera svenska orter.
Varför var då fordonsindustrin inte bättre rustad att möta dagens kris? Rapporten visar att Volvo PV och Saab Automobile troligen hade haft det svårare att överleva den interna konkurrensen inom sina koncerner utan fordonsforskningsprogrammet. Om den svenska staten samtidigt hade satsat ännu mer kraftfullt på FoU av till exempel elhybrider och bränsleceller, och på det sättet drivit på den tekniska utvecklingen, så kunde dock forskarna gjort ännu snabbare framsteg.
– Det handlar om ett slags ”personbiltillverkarnas moment 22”. Utlandsägandet innebar att tillverkarna inte hade full frihet att utnyttja framsteg utan medgivande från moderbolagen. Om å andra sidan Volvo PV och Saab Automobile inte hade varit utlandsägda, så hade de visserligen kanske haft friheten, men då hade de varit så små att de ändå knappast hade haft de nödvändiga resurserna för att på sikt överleva utanför en större koncern, säger Peter Stern , VINNOVA.