23948sdkhjf

Skrymmande ineffektivt

PRIVATBILEN HAR SKRÄMMANDE låg verkningsgrad för det den är ämnad för – persontransporter. Endast tre procent av hela sin livstid rullar den, resten av tiden står den parkerad och tar plats. Om en buss blev stående 97 procent av sin livstid skulle bussbolaget gå under långt innan bussen hade rostat fast. Samma sak med alla andra slags fordon, om de inte rullar mesta tiden är det något som är fel. Allvarligt fel.

Förmodligen handlar det om ett invant sätt att tänka bland de bilberoende: ”Jag måste ha tillgång till bilen precis när som helst” brukar det heta samtidigt som det kommer en rad argument om stress och tidsbrist. Samma människor är dock inte särskilt ofta inställda på att kräva en egen ägandes bostad vid den semesterort de tänker besöka. Ingen har väl hört någon säga ”Nej, dit kan jag inte resa för där har jag ingen lägenhet”? Fast egentligen är det samma sak, vi behöver ingen egen bil egentligen för att lösa en transport från ett ställe till ett annat.

Så varför inte prenumererat på bil som körs vid behov – den lösningen har redan provats och blev snabbt mycket populär. Det talas i sammanhanget mycket om den nya delade ekonomin, att dela på tjänster som transporter genom samåkning eller genom att kombinera olika
slags fordon med cykel och promenad. Ofta är naturligtvis bussen, tåget eller spårvagnen det primära valet för resan. Men inte alltid fungerar det för dem som bor på landsbygden eller behöver resa vid udda tidpunkter på dygnet. Då är det dags att vidga begreppet kollektivtrafik, tänka i nya banor om det ska bli möjligt att bryta vanebilistens beroende. Lika viktigt är det att få politiker att växla om från inkörda spår och vidga sitt tänkande. Politiker tycks gilla just spår i hög grad, i form av höghastighetsbanor eller spårvägstrafik i flera litet större svenska städer. Men när den framtida jättenotan för dylika projekt tornar upp sig har flera backat. Vilket är bra, det handlar ju ytterst om skattepengar som bör användas med varsamhet.

Annars har den politiskt styrda offentliga verksamheten ofta visat prov på skrämmande ineffektivitet. En del av förklaringen till skenande kostnader inom kollektivtrafiken gömmer sig alldeles säkert i det begreppet. Eller är det rimligt att det i vissa fall kostar mer att transportera fyra personer en kilometer per tunnelbana i Stockholm än motsvarande sträcka i taxi? Det måste vara någonting fel här. En faktor som få vill ta i är att en stor del av kollektivtrafiken på många håll fungerar som sysselsättningsverksamhet. Knappast rätt väg i längden när utvecklingen går mot ökad automation.

Förarlösa fordon är nästa steg för att effektivisera befintlig kollektivtrafik och skapa ny. Sedan länge är Köpenhamns tunnelbana förarlös, något som var litet ovant i början men i dag är det ingen som reagerar utom möjligtvis svenskar på premiärtur. Men snart kommer också vägfordon att kunna köra själva vilket öppnar otroliga möjligheter att skapa en mer flexibel kollektivtrafik än någonsin. Det går att tänka sig ett system med små förarlösa minibussar i linjetrafik där fler fordon kör tätt i konvoj vid rusningstid för att bli förre till enstaka utan att köra mer sällan. Eller så kör den förarlösa minibussen när resenären påkallar behov.

Och tro inte att jobben försvinner för det, förarlösa system kräver många nya arbetsuppgifter som ännu inte skapats. Den tekniska utvecklingen
har alltid vunnit historien igenom samtidigt som den skapat fler möjligheter för alla människor. Så häng på framtiden, vi ses efter sommaren!
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.063