Personliga mötet oslagbart
Det låter bra. Men det håller inte, inget kan ännu konkurrera med det mänskliga mötet, detta att träffas på riktigt, se, tala, känna in och lyssna till varandra. Det lär handla om bandbredd, om ett mänskligt mötes alla aspekter ska kunna överföras digitalt behövs en uppkoppling som klarar 11 miljoner bitar i sekunden. Det klarar inget nät ännu – men märkligt nog den mänskliga hjärnan. Den lilla del som medvetandet utgör är inte mycket mer än en miljondel av den totala kommunikation som pågår mellan människor om man får tro forskarna. Medvetandet ligger på 16 bitar per sekund, en otroligt liten del av hela bandbredden som alltså huvudsakligen är helt utanför vårt medvetna jag.
Även om dagens bredbandsteknik kan närma sig hjärnans totala kapacitet återstår problemet med användargränssnittet, ofta en bildskärm, padda eller smartphone med hörlurar och videokamera: Att kunna hämta in alla bitarna och växelverka på det sätt som är möjligt i det verkliga mötet är ännu svårare än att trycka bitarna genom en optisk fiber. Och när det inte håller tappar vi, som när en ouppmärksam trafikant fipplar med sin telefon och minskar den totala kommunikationsbredden så mycket att en krock kan hota. System som parerar sådant störande schabbel är dock bokstavligen på väg redan nu och mer kommer, systemen finns redan i bilar och snart i bussar.
På Persontrafik i Göteborg är de stora fordonstillverkarna på plats liksom branschorganisationer och politiker. Personer, alltså, direkt i realtid. Bland dem branschens infrastrukturminster medan det är sämre bevänt med de ansvariga inom Transportstyrelsen. Den sistnämnda myndigheten har ju haft som princip att undvika det personliga mötet. I alla fall när de tar ut sina sanktionsavgifter av bussföretag som missat kör- och vilotiderna med minuter. Ett personligt möte tjänsteman-företagare emellan skulle inte skada men kanske kan det innebära obehag för tjänsteförrättaren att drabbas av hela bandbredden.
Styrande politiker kanske inte heller är lika angelägna att möta kritiker mitt mellan två val, men finns de på plats kan vi få nyttig direktkontakt och ofta klara besked. Det är svårare att slira med sanningen i det personliga mötet, lättare i telefon och busenkelt via internet. Så inte är det någon slump att det är på nätet de mest korkade personliga påhoppen inträffar, just för att det inte finns någon personlig interaktion.
Det personliga mötet i form av mässor, seminarier, konferenser och vanliga sammanträden är alltså fortsatt helt överlägset. Vi måste helt enkelt träffas för att lära mer, hitta de nya infallsvinklarna och nå de mål vi önskar.
På Svenska Mässan i Göteborg finns många tillfällen till möten, förutom Persontrafik genomförs Bussreseforum för bussresearrangörerna där det säkert blir kontakt med full bandbredd, speciellt om Tranportstyrelsen skulle ha vågat sig dit – det har hänt förr men lär inte bli fallet i Göteborg. Senare i höst, 1 december närmare bestämt, genomförs Kollektivtrafik SYD i Malmö, ett forum för södra Sveriges alla aktörer inom persontrafiken och ännu ett bra tillfälle till personliga möten.
Hur gick det då för stiftelsen Sveriges Tekniska Attachéer som förutspådde alla mässors död? Jo, organisationen lades ner 2001 efter flera års kräftgång under 1990-talet, lustigt nog mycket på grund av internets otroliga framväxt som snart gjorde det överflödigt att ha ingenjörer runt om i världen som manuellt samlade in tekniska nyheter och information åt universiteten och näringslivet hemma i Sverige. Det gick snabbare, enklare och billigare med nätet, till det räckte tydligen bandbredden redan för 15 år sedan. Om det personliga mötet en gång kan ersättas på samma sätt är dock ytterst osäkert, förmodligen är det inte ens önskvärt. Ända sedan mänsklighetens framväxt i Afrika har vi mått bäst av att träffas på riktigt. Det kan vi gott fortsätta med att göra så länge vi finns till.
Thomas Dietl
chefredaktör TRAFIKFORUM