Bunkerbyggarnas baksmälla
ATT PERIODEN från och med nu fram till 2020 blivit så full av upphandlingar beror nämligen på åtgärder som vidtogs innan den nya kollektivtrafiklagen började gälla 1 januari 2012. Under gamla lagens sista år lades långa kontrakt som nu börjar löpa ut. Och så fort de nya regionala kollektivtrafikmyndigheterna formerats så lade dessa trafikplikt på i princip allt. Ett typiskt bunkerbygge mot fruktade nya kommersiella aktörer. Kommersiella aktörer som snabbt skulle plocka åt sig alla feta russinen i den kollektiva trafikkakan trodde man. Det låter litet som den nu aktuella debatten om vinster i välfärden. Men det finns inga likheter alls – Den kommersielle aktören måste täcka egna kostnader och klara investeringar med eget kapital. Ändå var rädslan för den kommersiella kollektivtrafiken mycket närvarande i den politiska debatten fram ända fram till årsskiftet 2011/2012.
SKRÄCKSCENARIOT som målats upp blev snart löjeväckande eftersom det knappast uppstod någon kommersiell trafik alls. Så är det med bidragsekonomi, det är hart när omöjligt att konkurrera med en bidragsfinansierad aktör. I tredje världen finns många avskräckande exempel där korkat bistånd slagit ut lokala entreprenörer så att landet förlorat sina egna tillväxtföretag för att bli än mer beroende av bistånd. Vem köper ris eller solpaneler när biståndsorganisationer i princip skänker varorna till de invånare som vill ha dem? Så den som vill sälja kommersiell trafik i Sverige måste erbjuda någonting alldeles extra för att locka folk från trafik som till hälften finansieras av bidrag, alltså skattepengar.
DET ÄR INGEN lätt sak eftersom de offentliga myndigheterna ännu efter fem år med den numera inte så nya kollektivtrafiklagen fortsätter att göra det så surt som möjligt för de få kommersiella som finns. Bussarna får hämta och lämna resenärerna långt från de offentligt finansierade knutpunkterna vilket gör det krångligare för dem som väljer att åka kommersiellt. Inte heller får de kommersiella självklart tillträde till likaledes bidragsfinansierade reseplanerare och informationssystem.
ALLA DESSA BUNKERBYGGEN som offentliga myndigheterna håller på med begränsar utbudet av trafik, tar bort valfriheten och dödar i princip nya möjligheter till alternativ trafik från att blomma. Vems är ansvaret? Det går inte att bara skylla på politiker eftersom det här också handlar om beslut som fattas av höga offentliga tjänstemän som inte är folkvalda. Förr kunde missnöjda väcka allmänt åtal mot sådana myndighetspersoner men den möjligheten avlägsnades för länge sedan på initiativ från den dåvarande S-regeringen. Trots att flera omgångar av Allians-regeringar passerat sedan dess har ingen lyft frågan om den nämnda åtalsimmuniteten. Det borde vara en självklart möjlighet, även om det knappast kommer att förändra villkoren för den lilla kommersiella kollektivtrafiken som trots allt finns.
ANNARS FINNS mycket att glädja sig åt när det gäller den upphandlade bussburna kollektivtrafiken i Sverige, 90 procent av landets alla bussar tillhör den kategorin. Fordonen är de mest miljövänliga som rullar på de svenska vägarna, genomsnittsåldern på bussen är bara fyra år. Tre av fyra drivs helt fossilfritt och den utvecklingen fortsätter i rask takt att närma sig 100 procent. Jättebra!
MEN VARFÖR bara myndigheterna ska kunna söka den nya elbusspremien är ännu en gåta i skuggan av bunkerbyggarna från förr. Alla som vill satsa på fossilfritt borde väl gynnas, även kommersiella som vill köra elbussar. Då skulle fler köra elektriskt, låt oss hoppas att vi får uppleva det mycket snart.
Thomas Dietl
chefredaktör TRAFIKFORUM