Fjärde järnvägspaketet framme
EU-kommissionen har presenterat sitt förslag till Fjärde järnvägspaketet som syftar till att ta ytterligare steg mot en europeisk järnvägsmarknad med gemensamma standarder och ökad konkurrens mellan järnvägsföretagen.
1. Ökade befogenheter för ERA - den Europeiska Järnvägsbyrån
ERA ska kunna utfärda fordonsgodkännanden och säkerhetscertifikat som gäller i hela EU, i syfte att förenkla för järnvägsföretag att verka på flera marknader.
2. Marknadsöppning av nationell persontrafik
På samma sätt som i Sverige ska de nationella marknaderna för persontrafik på järnväg öppnas upp för konkurrens, både vad gäller kommersiell och kontrakterad trafik, senast i december 2019. Upphandling i konkurrens blir obligatoriskt för trafik som körs enligt kontrakt på uppdrag av myndigheter.
3. Starkare krav på vertikal separation och oberoende infrastrukturhållare
Kommissionen vill stärka infrastrukturhållarens kontroll över viktiga funktioner och säkra dess oberoende från trafikeringen. Det innebär att man förordar en vertikalt separerad organisationsmodell (som i Sverige, där infrastrukturhållaren Trafikverket - tidigare Banverket - sedan länge är en organisation helt fristående från SJ och andra tågoperatörer), men man kommer att tillåta organisationer med vertikal integration eller koncernmodell (som i exempelvis Tyskland, där infrastrukturen och operatören DB är olika delar av en gemensam organisation) förutsatt att det finns en tillräckligt stark kinesisk mur mellan infrastrukturdelen och operatörsdelen. För att se till att dessa krav efterlevs kan en vertikalt integrerat tågoperatör som inte lever upp till kraven, eller om det förekommer diskriminering av andra aktörer på dess hemmamarknad, nekas tillträde till övriga länders järnvägsmarknader när dessa öppnas 2019.
4. Skydd av anställda
Medlemsländerna får större möjligheter att ställa krav på övertagande av personal när kontrakterad trafik upphandlas och övergår till en ny operatör.
Innan förslagen kan bli en del av EU:s regelverk på järnvägsområdet måste de godkännas av Europaparlamentet och Rådet. Det innebär en förhandlingsprocess som kan ta flera år.